Om

Tja alla fina människor!
Alex heter jag och jag är en tjej på 22 år som haft diagnosen anorexia nervosa i två år. Var under en period inlagggd på ett behandlingshem, men är nu hemma och ska ta med er på en resa upp till ytan; till en lycklig och frisk vardag!

 

GILLAR DU BLOGGEN - VÄLKOMMEN ATT FÖLJA DEN

bloglovin

NÅGOT DU UNDRAR ÖVER - TVEKA INTE ATT FRÅGA!

 

COMMO.SE

Reggad på Commo.se

BLOGGTOPPLISTA

bloggar

BLOGGTOPPEN.SE

 Blogg listad på Bloggtoppen.se

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från augusti 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Anorexia = onaturligt

Hejsan.

Har hort att hosten ar pa ingang dar hemma. Kanns avlagset med kyla da vi har en medeltemeratur pa 34 grader har om dagarna och kvallarna ar inte mycket svalare med sina 29 grader varme. Det ar underbart att kunna strosa omkring langst med Marbellas strandpromenad om kvallarna endast iford en kort klanning!

Vad galler maten har jag sett till att oka intaget ytterliggare. Ar pa satt och vis tuffare nar det kanns patvingat dock har jag mina mal i sikte. Jag forsoker regelbundet paminna mig om att jag istallet for irritation ska kanna en gladje over att kunna ata sa mycket jag vill och bara ma gott av det. Jag menar det ar trots allt inte alla som ar pa semester och bevhover oka i vikt. Glass, drinkar, burgare och chips ses mer an valkomnat i mitt dagliga naringsintag och det ska man sannerligen inte klaga pa=)

Ana ar nagot sa onaturligt att jag finner det oerhort svart att tro att nagon som hon existerar och kan overta ett liv pa det satt hon gor. Hade jag inte sjalv varit offer hade jag tvivlat pa diagnosen anorexia nervosa och dess okade spridning.

Att ata tillfredstaller ditt beloningssystem, liksom somn, sex och narhet. Allt behovs for att vi ska ma bra och kanna gladje i vara liv. Somligas beloningssystem ar mer svarflortat an andras och det ar dessa som riskerar att bli missbrukare av nagot slag. Manniskor med ett "kraset" beloningssystem kan behova ata mer an andra for att kanna sig tillferdstallda, kan behova en extra kick i form av droger eller nagot spannande och utmanande. Det ar for personer som dessa latt att hamna i ett drogberoende, ett missbruk eller forsatta sig i livshotande sitiationer. Allt for att ge beloningssystemet tillrackligt med naring for att for en stund fa kanna sig nojd och tillfreds med livet.

En anorektiker gar i motsatt riktining och varken ger beloningssystemet vad det vill ha eller lyssnar till dess behov. Nej, en anorektiker ser snarare till att svalta beloningsystemet genom att hungerstrejka och darmed forsatta sig i en varld dar gladje inte xisterar. Det ar namligen omojligt for hjarnan att utsondra det hormon som ger dig kanslan av valbefinnande om du inte tillgodoser beloningssystemet med de basala grunderna for overlevnad oich lycka, som mat, somn och narhet. Nar man gar emot ens behov kommer ett annat hormon utsondras som gor att du kanner oro, nervositet, nedstamdhet, matthet, meningsloshet och tomhet. Detta leder till ndesatt aptit, isolering, sorg och sa smaningom depression. Att en anorektiker blir sjalvkristisk och far allt lagre sjalvkansla beror just pa att man inte tillfredstaller beloningsystemet och da inte kan kanna sig nojd. Detta missnoje vaxer sig allt storre ju mindre man ater och desto mindre man ater desto mer missnojd blir man och i och med detta ar cirkeln sluten. Kanske ar aven denna cirkel orsaken till att man kanner sig allt tjockare trots att man hela tiden minskar i vikt. Vem vet¿ En sak ar i alla fall saker och det ar att anorexia ar en onaturlig sjukdom som rubbar dina basala levnadsinstinkter.

Darfor hojer jag ett glas for god mat och dess inverkan pa ett liv fyllt av gladje! Mat ar precis sa komplicerat man valjer att gora det. Jag ser det som nagot nodvandigt for overlevnad, nagot naturligt som alla delar och nagot som ger njutning i livet!

Ta hand om er sa hors vi, om inte tidigare, nar jag kommer tillbaka till Sverige!

At och Njut!

Haslningar fran ett soligt Spanien

Hejsan


ville bara skriva ett kort inlagg och meddela att allt ar underbart har i Spanien.

Jag kommer att fortsatta med bloggandet sa snart jag ater befinner mig pa svensk mark, vilket ar den forsta september.

Jag hoppas att allt ar bra med er och att sensommaren bjuder pa mycket sol i Sverige.

Varfor jag inte bloggar under semestern ar delvis for att jag inte har tillgang till internet sa ofta och for att jag nagonstans inte vill bli pamind om anorexian. Ville i och med att jag lamnade Sverige ocksa lamna det sjuka bakom mig. Tyvarr visade det sig svarare an beraknat. Ana hade smugit sig ner i resevaskan och akt snalskjuts till Spanien. Vilken fuling! Men det ar sadan hon ar, ful, utnyttjande och svar att fly ifran. Det ar absolut inte sa att det pa na nagot satt blivit tuffare har nere. Dock ar det tufft att leva sa nara sin familj under en langre period. Jag ar ju vuxen ioch har flyttat hemifran. Fast for det mesta ar det helt underbart och jag har traffat mycket roligt folk. Om nagra dagar kommer Johan och da kan semestern firas lite mer pa egna villkor.

Jag ater frukost pa hotellet, lunch pa egen hand eftersom mamma och pappa har daliga matrutiner, sedan ater jag en glass varje dag, middag pa hotellet eller ute och till kvallsmat blir det ofta en yoghurt av sotare slag. Dricker gott till maten och forsoker njuta av semsetern sa mycket jag kan. Har lite svart att unna mig godsaker i den utstrackning jag egentligen hade behovt da mamma dagligen paminner mig om att jag borjar se allt tunnare ut. Visst ar det nog sa att jag har gatt ner i vikt. Helt utan baktanke. Vad som var planerat var att a upp det sista kilot sa att jag kunde borja jobba nar jag kommer hem igen. Har ju sa mycket nytt, spannande och roligt som vantar. Det ar liksom lite som en nystart pa livet nar jag kommer tillbaka till sverige. Sa gar man ner i vikt. Ater faktiskt riktigt bra. Antar att varmen tar mer an man kan ana. Ska se till att vanda detta nu genast. Johan kommer som sagt var snart och da far jag se till att ga ut och ata lite fatre mat, dricka fler drinkar och kanske ata ytterligare en glass, alternativt lite chips eller snacks om kvallarna. Men ni som har Ana standigt viskande i orat vet hur latt det ar, eller hur? Fast a andra sidan vet hon att jag inte lyssnar till hennes skrik och osanna pastaenden, hon vet att jag sedan flera manader tillbaka gor uppror och sa kommer fortsatta till hon lamnar mig ifred.

Har sa mycket tankar och kanslor att fa ur mig. Langtar helt arligt hem lite sa att jag kan fa satta igang att vara produktiv, jobba, skriva och leva. Ar en rastlos sjal och hur underbart det an ar har pa spanska solkusten sa trivs jag bast nar jag kanner att jag utvecklas och att livet ror pa sig. Ska passa pa att njuta av de sista veckorna av semestern och ladda upp ordentligt for en nystart nar jag kommer hem.

Magen kurrar och paminner om att det ar dags for lunch.

Hors inom kort!

Ta hand om er

Manga kramar Alex