Eftersom jag fått några frågor kring hur min vardag här hemma se ut tänkte jag lite kort göra en beskrivning av denna.
Ett utav villkoren för att jag skulle få komma hem från sjukhuset var att jag skulle äta samtliga måltider i sällskap. Ansvaret över att jag äter måltiderna och att de blir tillagade bär jag själv, men förtäras ska de helst inte göra i min ensamhet. Min tillit till mig själv växer sig allt större för var dag som går. Dock måste det vara frukstansvärt svårt för min omgivning att återfå ett starkt förtroende för mig. Det har blivit mycket bättre och jag har inte gjort något som skulle tära på det. Bevisar dagligen mitt egna ansvar och min starka vilja att bli helt bra. Just min egna vilja och ansvaret för att bli bra ser jag som grunden. Saknar man detta spelar det ingen som helst roll hur mycket din familj än gör för dig, vilket behandlingshem du än hamnar på, hur många gånger du åker in och ut från sjukhus; du MÅSTE vilja SJÄLV!
Är ganska passande mitt uppe i en flytt och från en lägenhet till en annan och bor därför hemma. Eller ja, okej, det är väl inte bara därför jag bor hemma. Den största anledningen är väl för att jag ska kunna ha sällskap vid måltiderna. Visst kan det tyckas barnsligt och ibland känner jag mig som ett litet barn som behöver passas. Dock gör jag allt för att visa på att jag tar ansvaret själv och får därför allt mer frihet. Jag var ju precis en vecka i Fankrike. Där låg allt på mina axlar och det klarade jag galant. Alla tror verkligen på mig, men kan ändå inte lite 100% på att jag sköter mig själv. Jag har inte en måltidsbevakare som sitter med varje måltid, utan vi ser snarare till att äta frukost, lunch, middag och kvällsmål tillsammans. Antingen jag och någon i familjen eller så med någon vän. Då ingen varit hemma eller då jag varit iväg har jag fått äta ensam vilket har funkat kanon. Att äta i ensamhet har under många år varit bland det svåraste för mig. Ana har liksom sagt till mig att det är onödigt att äta när det ändå ingen som ser på. Jag har velat äta i sällskap av andra för att motbevisa deras tro om att jag varit sjuk (har alltid försökt dölja det) och har då passat på att svälta i min ensamhet. Är så stolt över mig själv att jag faktiskt klarar av att äta måltider ensam. Det är ju trots allt så det verkliga livet är. Man kan inte alltid passa in måltiderna så att man har någon att äta tillsammans med. Det finns ju tom de som går ut på restaurang och lunchar själva. Det är för mig fortfarande ganska svårt att förstå fast vem vet, en dag kanske jag sitter där, på en rastaurang eller ett fik alldeles ensam och njuter av min måltid och mitt eget sällskap.
Frukosten äter jag mellan 9 - 10 och då har jag alltid sällskap av familjen. Jätte mysigt att sitta vid ett stort uppdukat frukostbord med brorsorna, mor och far. =) Det brukar bli två limpmackor med smör, sallad, kalvkorv och tomat samt ett glas proviva och kaffe till frukost. Ibland tar jag en tallrik gröt med mjölk och till de en macka.
Efter frukosten ska jag egentligen vila minst en halvtimma. Måste dock erkänna att jag ofta, ja nästan alltid, slarvar med detta. Har spring i benen och så mycket roligt att göra under dagen så finner ingen ro. jag och min behadlare U försöker komma fram till en lösning så att det kan bli enklare att vila efter måltiderna. Det är inte det att jag har ångest över maten (den är tack och lov väldigt sällsynt nu mera) utan jag har alltid varit en person med häcken full och gillat att vara aktiv.
Till mellanmål brukar jag ta en glass, yoghurt, en risifrutti, en macka, en frukt eller något annat lättillgängligt. Mellanmålet intas runt tolv.
Lunchen brukar ätas mellan 13-14 och brukar bestå av dagenslunch inköpt på något lunchställe i närheten eller egenlagad mat om jag varit duktig. Försöker äta allt och låta bli och tänka på vad det är för sorts mat. Lunchen ska bestå av kolhydrater, proteiner och fett så är det bara. Detta är jag noga med och jag skulle aldrig skippa såsen!
Egentligen ska det vara vila efter lunchen, men även här slarvar jag.
Sedan blir det ett mellanmål runt fyra. Jag tager vad jag haver; något lättillgängligt som sagt var.
Middag vid sjutiden. Antingen något lagat eller så risgrynsgröt, ett stort glas standardmjölk och en macka.
Till kvällsmat (20 - 22) blir det ofta en tallrik gröt, ett par mackor, glass, smoothie eller något matigare om jag ätit något lättare till middag. Det händer ganska ofta att jag äter ett par mackor till middag och sedan käkar middag på kvällen itsället. dessa matvanor passar övriga familjen bättre och då anpassar jag mig till dem. Är det så att de köper pizza äter även jag detta. Jag äter det en normal person äter och har inte min egna speciella matlista som jag strängt följer. Det hade många gånger varit enklare och mindre laddat fast så går det ju inte att leva resten av livet.
Nu ska jag äta=)
2 kommentarer | Skriv en kommentar