Om

Tja alla fina människor!
Alex heter jag och jag är en tjej på 22 år som haft diagnosen anorexia nervosa i två år. Var under en period inlagggd på ett behandlingshem, men är nu hemma och ska ta med er på en resa upp till ytan; till en lycklig och frisk vardag!

 

GILLAR DU BLOGGEN - VÄLKOMMEN ATT FÖLJA DEN

bloglovin

NÅGOT DU UNDRAR ÖVER - TVEKA INTE ATT FRÅGA!

 

COMMO.SE

Reggad på Commo.se

BLOGGTOPPLISTA

bloggar

BLOGGTOPPEN.SE

 Blogg listad på Bloggtoppen.se

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från november 2010

Tillbaka till bloggens startsida

Dessa konflikter

Jag är i konflikt med mig själv (den sjuka delen av mig), jag är i konflikt med Johan, jag är i konflikt med mamma och nu även med pappa.

Jag är en person uppväxt i ganska mycket bråk och skrik. Jag hatar det! Jag hatar att bråka med folk!

Vet att det i detta läget egentligen bara är av välmening, men det blir så fel. Blir att jag gömmer mig, drar mig undan och mår ännu sämre.

Vill inte åka med pappa in till mottagningen imorn. Är livrädd för konsekvenserna och vill absolut inte läggas in!

Östra sjukhuset ringde upp mig idag och sa att dem trots sina månadslånga köer kommer att skicka en tid för bedömningssamtal så snart som möjligt. Känns väl okej att ha det som pepp. Vill ju inte dit heller, men klarar jag inte av att vända vikten så säger förnuftet mig att jag inte har något val.

Idag sa hon att jag i nuläget har ett för lågt BMI för att få bli intagen på Östra. Dem anser att man i min låga vikt ska ligga inne på sjukhus och inte är kapabel att tillgodose mig behandlingen. Fan, är detta sant. Så kass mår jag inte! Jag orkar mycket mer nu än för ett par veckor sedan. Lovar att jag mår bättre!

Å, har inte pratat med E på ett tag nu heller, saknar henne. Får ta mig i kragen och ringa!

Att alla oroar sig för mig och tror att mitt liv är i fara gör att jag bara sparkar bakut. Vill liksom att dem ska tro att allt är bra, att jag är frisk. Vill säga till dem att allt löser sig, att allt kommer bli bra. Men så blir det bråk istället Frustration! Inget blir som jag vill!

Vill faktiskt bara må bra!

Nu måste jag upp! Dags för den jäkla näringsdrycken!

Skål!

Rubrik

Visst blev det lite juligt?=)

Några bilder från helgen

Kusin vitamin och hennes hind Xiri var ett uppskattat besök även hos Senna=)

Brorsan och kussen

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vill leva på egna villkor

Ny vecka innebär nya tag och fortsatt kamp för sin egna vilja och dina villkor!

Idag är jag faktiskt på jobbet. Pappa ringde upp U (min behandlare) och tydligen vill dem lägga in mig på sjukhus på onsdag!

Ja, jag har panik. Är så himla skönt att vara tillbaka på jobbet. Frukosten funkade fint och jag har druckit en utav mina näringsdrycker. Om jag bara hade hållit vad jag lovat alla gånger innan så hade dem litat på mig nu och låtit mig jobba. Dem hade förlitat sig på att jag tar mitt eget ansvar och talar sanning när jag säger att jag mår så mycket bättre då jag får jobba och leva så normalt det går. Visst kan risken vara att jag liksom stänger ute det sjuka och inte tar tag i det på riktigt, men jag får iaf känna mig som en människa med ett meningsfullt liv, vilket är oerhört viktigt för mig när det kommer till det där med att finna motivation till att fortsätta kämpa, hålla den objudna gästen utelåst.

Sorgligt nog har jag bränt alldeles för många chanser och varken min familj, läkare eller behandlare vill tro annat än att jag jobbar för att ge utrymme för anorexian. Så är det inte! Mår bra av att bidra med något till världen. Även om det så bara handlar om jobb. Att vara hemma hela dagarna har varit ren tortyr. Snacka om att ge tid och plats för anorexian. Hur mycket jag än försöker ignorera och motarbeta henne så är hon så mycket starkare då jag är sysslolös.

Det är dags att börja lyssna på sin egen vilja nu och på det sättet leva efter sina egna villkor. Är trött på min objudna gäst som tvingar mig till att leva ett liv som jag inte vill ha. Patetiskt av mig att låta någon så elak person få ta kontroll över mitt liv. Vet att hon när som helst kommer stå vid min sida igen, det är oundvikligt. Men, visst, stå där, bara du är tyst! Eller, förresten, tjata på, jag kommer sätta på mig hörselskydd och boxningshandskar. Varje gång du försöker slå på mig kommer jag att slå tillbaka! Det är DU, bara DU som anser att jag är fet så fort jag äter och vägrar låta mig gå upp i vikt. Det är bara DU som påstår att man kan leva med ett BMI under 15 och tro sig finna lycka. Det är bara DU som är naiv nog och tro att man med en undervikt och utan att äta orkar göra saker. Nä, DU, min objudna gäst, säg vad du vill. men ge mig en enda anledning till varför just du är den som talar sanning när alla andra säger motsatsen?

Att stärka min egna vilja gör att min vardag kommer att ske efter mina egna villkor. Jag kommer med andra ord få jobba, kunna resa, umgås med vänner, äta när jag är hungrig, köpa en glass en varm sommardag, dricka varmchoklad en kylig vinterdag, ligga en hel dag framför tv:n, sova gott om nätterna, skratta och bara njuta av livet på det sättet jag vill.

Hon har kommit innanför dörren nu och vill straffa mig för mitt dåliga uppförande under helgen. Hon säger att hon vet att jag misskött mig, att man ser det på en mils avstånd, allt fett som gjort att jag gått upp 100 kilo. Fan, lyssna på henne, det är skrattretande. Hon säger helt sjuka saker. Vill nte höra! Idag blir det verkligen till att fightas mot henne. Än så länge har jag inte lyssnat på det hon har att säga, utan jag slåss för ett liv styrt av mina egna villkor nu!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ana är bortrest!

Hej.

Har haft två mycket händelserika dagar där den sjätte växeln legat i konstant.

Anorexian är som en objuden gäst som man bara inte lyckas bli av med. Hon är en pina som bosatt sig hos mig utan att fråga. Hon betalar ingen hyra och äter mig bokstavligt talat ur huset. Till råga på allt är hon kan hon med att vara fruktansvärt oförskämd och säger hela tiden elaka saker. Allt jag gör lägger hon sig i och vill att det ska göras på hennes vis. Jag blir matt av att aldrig få vara ifred och leva ett liv efter någon annans regler. Fattar inte varför jag skaffar mig en egen vilja och slänger ut henne.

I fredags var jag verkligen elak mot henne och lyckades till slut få henne ur mitt hem. Det värsta är att man aldrig vet hur länge hon blir borta. Helt plötsligt står hon bara utanför dörren och innan man vet ordet av det är väskorna uppackade och hon har återtagit platsen som den "objudna gästen".

Igår njöt jag av min frihet Utnyttjade den på bästa möjliga sätt; på morgonen gic´k jag upp, tände ljus och åt en mysig frukost ihop med Johan. Den smakade gott och energin flödade. Jag, Johan och mamma åkte iväg till Göteborg och Ikea. Hittade massa fina saker till lägenheten.

När vi på kvällen begav oss hemåt följde min två dagar äldre kusse med=) man fick verkligen julstämning av att gå i den vitklädda stan pyntad med massa fina julsaker! Vi ville bibehålla denna känsla och satte genast starkvinsglögg på värmning när vi kom hem. Och med en mugg glögg i handen, julmusik strömmandes ur högtalarna pyntade vi med våra nyinköpta saker. Det blev en vit julgran med silverkulor och massa annat juligt=) ska försöka visa kort någon dag.

Kvällen blev riktigt rolig och den ena glöggflaskan efter den andra tömdes. Storebrorsan, hans tjej och en annan kompis kom förbi på våran glöggfest. Stämningen var så eggad att vi snart hamnade på hotellets dansgolv med varsin drink i handen.

I morse vaknade jag med huvudvärk, men ingen ångest. Gott, hon hade inte smygit sig in under natten, Ana.

Första advent idag och dagen till ära yrde snön utanför fönstret. Tog en promenad med våra vovvar och åkte sedan hem till föräldrarna och åt Thaimat. Japp, åt en ordentlig portion som smakade såååå bra!

Under kvällen har vi varit hos brorsan i hans och tjejens nya lägenhet på adventsfika.

Nu ska jag slå mig ner i soffan och kolla på lite tv för att sedan gå och lägga mig och läsa. Ska upp tidigt imorn och jobba!

Känns som att jag är tillbaka i livet. Hoppas bara att min ovälkomna gäst fattar att hon inte får komma tillbaka.

Hoppas eran helg varit bra!

Äldre inlägg