Om

Tja alla fina människor!
Alex heter jag och jag är en tjej på 22 år som haft diagnosen anorexia nervosa i två år. Var under en period inlagggd på ett behandlingshem, men är nu hemma och ska ta med er på en resa upp till ytan; till en lycklig och frisk vardag!

 

GILLAR DU BLOGGEN - VÄLKOMMEN ATT FÖLJA DEN

bloglovin

NÅGOT DU UNDRAR ÖVER - TVEKA INTE ATT FRÅGA!

 

COMMO.SE

Reggad på Commo.se

BLOGGTOPPLISTA

bloggar

BLOGGTOPPEN.SE

 Blogg listad på Bloggtoppen.se

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från oktober 2010

Tillbaka till bloggens startsida

Fyskoll och samtal 25/10

När jag satt i bilen på väg till mottagningen igår var jag jätte nervös. Det kändes som att jag skulle upp i högsta domstol och att det där skulle beslutas om dödsstraff!

Mitt kaliumvärde var bättre. Fortfarande lågt, men bättre. Puhh. Kändes så jäkla skönt. För jag visste ärligttalat inte om jag skulle få åka tillbaka hem eller om jag skulle bli inlagd. Hemma var det världens bråk. Mamma och pappa vägrade lämna mig hemma med barnen och mina stora brorsor ville lägga in mig för dem var skit nojjiga och trodde att jag skulle dö. (dem är bra på att dramatisera lägen).

Känslan var så jäkla kass. Visst, jag har varit svin trött och inte mått särskilt bra. Men det är min sak. Ingen annan ska behöva lida för det. Inte fan ska mamma å pappa behöva ställa in sin resa för att jag inte kan äta ordentligt, aldrig. Då hade jag strypt mig själv!

Vikten var tyvärr ännu lägre. Tack och lov fick jag åka hem igen så att jag kunde övertyga mamma å pappa om att läget var okej och att dem genast skulle ge sig iväg till flygplatsen och ha en underbar semester. Det är dem verkligen värda!

Blev tvungen att byta ut min soppa mot någon Kelda Flötsoppa. 3 dl av detta, ett stort äpple och en näringsdryck tvingade jag i mig själv igår kväll. Ångest? Öh, JAAAA. Tyvärr illa tvunget, det vet jag.

I morse ringde min behandlare och sa att läget var så kritiskt att jag fick loba att inte köra bil eller utöva några fysiska aktiviteter. Hon tvingade även mig att låta bli att jobba under veckan. Hon sa även att jag inte var i skick att ta hand om mina brorsor, men det lyckades jag övertyga henne om att jag visst kunde klara av.

Måste tydligen in akut till mottagningen imorn bitti för att träffa läkare, ta nya prover och diskutera läget. Vart fan är detta på väg? Så här vill jag inte had det! Ska fan trycka i mig två näringsdrycker idag. Jo, Ana, det ska jag visst. Jag vill inte läggas in! Jag VILL bli FRISK!

Hopp, då var det nya prover och ett nytt läkarbesök imorn då. Fan, fick be Johan ta ledigt från jibbet och köra mig bara för att jag själv inte får köra. Sabbar bara för alla andra hela tiden. Vill inte att någon annan ska få lida pga min jäkla anorexia. Jag hatar dig!

Snälla, alla ni som lider av ÄS där ute. Ta åt er av mitt helvete och se till att kämpa på med maten. Ni kasnke kan lyckas bättre än mig. Jag tror på er.

Jo, jag tror på mig med. Är bara för matt för att orka rycka upp mig. Men jag ska hämta energi någonstans ifrån och fixa detta!

 

Matdagbok 25/10

1 banan

3 dl soppa

ett äpple

1 näringsdryck

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Förvirrad

Äntligen har jag snart tagit mig igenom denna mardröms helg full av jobb och tom på energi. Har aldrig varit så trött och matt som jag är nu. Hoppas inte att det har med kaliumvärdet att göra (som iof min psykolog sa att det hade) utan att det varit värt all ångest det inneburit med dessa jäkla bananer.

Ska till läkaren direkt efter jobbet. Johan följer med idag.

Helgen har verkligen bestått av blandade känslor. Det som sades på fyskollen i fredags har fortfarande inte smält och tagits upp helt. Är totalt LIVRÄDD för besöket idag. Tänk OM det är så att jag gått ner mer eller att kaliumvärdet är så illa att jag måste läggas in! Har knappt tänkt dessa tankar utan har snarare tagit för givet att allt ska vara bättre. Men nu när det börjar dra ihop sig kan tankaran inte låta bli att dyka upp. Det bara måste vara bättre med mig. Mamma och pappa ska åka till London idag. Det är den resan dem fick av MIG och brorsorna. Jag unnar dem det och vill inte ställa till med nåt. Grejen är att det är jag som ska vara barnvakt. Puh, tufft men även kul. Är det så att min läkare säger till mig att jag MÅSTE sjukskriva mig, som hon sa innan helgen, så får jag väl skita i att jobba denna veckan även om det svider. Nej, det svider inte bara, det smärtar, det gör riktigt jäkla ont. Jag hatar att misslyckas. Pallar inte att inte gå till jobbet. Känner mig så helvetes värdelös. Tror att alla ska tycka skit kass om mig, misstänka att det är nåt fel på mig eller inte ge mig mer jobb!

Trots att jag inte känner för besöket idag kommer jag dra mig dit och bita i det sura äpplet. Det är bara att hålla tummarna för att allt ska vara okej.

Om jag ska vara helt ärlig så har jag faktiskt inte känt mig bra alls. Har försökt att inte känna efter men yrseln och mattheten blir så påtaglig. Mitt humör har även varit riktigt nedstämt. Hela situationen gör mig FÖRVIRRAD!

Nu vill jag bara att allt ska vara bra och att jag kan ta mig i kragen och sjukanmäla mig från veckans pass och bara vara hemma och mysa med brorsorna bus. Har ju massa kul vi kan hitta på tillsammans; baka, leka, kolla på film, åka på bio, åka å bada, gå ut och gunga, bygga kojor osv osv. Vill vara den roliga syrran och göra veckan bra för dem. Älskar dem såååå!

Hörs senare om hur det gått!

Matdagbok 24/10

3 dl soppa

tre bett på en cheesburgare

fem godisar

observera att jag jobbat natt och åkte direkt till jobbet. Svårt att få till det med måltider och tider. Jobbar verkligen på detta.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Matdagbok 23/10

En port gröt med mjölk och äpplemos

ett knäcke med keso och en banan

3 dl soppa

2 dl hallon och 2 dl yoghurt (yoggi dröm vanilj=))

en banan

Japp, har fan kämpat på med bananer. Vill ha upp kaliumvärdet så att man slipper några konsekvernser från den skiten. Det är liksom nog som det är

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg