Om

Tja alla fina människor!
Alex heter jag och jag är en tjej på 22 år som haft diagnosen anorexia nervosa i två år. Var under en period inlagggd på ett behandlingshem, men är nu hemma och ska ta med er på en resa upp till ytan; till en lycklig och frisk vardag!

 

GILLAR DU BLOGGEN - VÄLKOMMEN ATT FÖLJA DEN

bloglovin

NÅGOT DU UNDRAR ÖVER - TVEKA INTE ATT FRÅGA!

 

COMMO.SE

Reggad på Commo.se

BLOGGTOPPLISTA

bloggar

BLOGGTOPPEN.SE

 Blogg listad på Bloggtoppen.se

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från augusti 2010

Tillbaka till bloggens startsida

ANOREXIA - EN MÄRKLIG SJUKDOM

Vill bara skriva ner några sista funderingar innan jag går och lägger mig.

Hur kan man känna sig tjock och se sig själv som en stor fettklump när man har ett lågt BMI?

Fattar att det är sjukdomen som förvrider hjärnan på nåt skumt sätt. Jag blir rädd när jag inser vilken styrka och makt hon (anorexian) har. Jag vet att detta handlar om en duell, en maktkamp mellan henne och mig. Jag kan få stöd av andra men det är bara jag själv som kan besegra henne. Jag ska klara det! Hon är konstig, omänsklig, hemsk och elak. Ingen ska ha med henne att göra. Hade velat komma på ett vaccin mot henne!

Natti

 

 

 

Ångestfri kväll

Har haft en mysig kväll här på jobbet. Blev pannkakor till mat, sedan äpplepaj (självklart egenploclade äpplen) till fångarna på fortet. Idag skonade jag Ana från pajen och tog mig istället en tallrik flingor och fil med ett klyftat äpple i.

Trots att jag ätit nu på kvällen och det med ett gott humör jag kryper till sängs=)

Imorn åker jag till Landvetter och hämtar mamma, pappa, Adrian, Tristan och Wilmer så fort jag slutat jobbet. Det blir kul att få hem dem. Eftersom min och Johans lägenhet ligger nära mammas och pappas brukar jag alltid kika förbi om jag inte har nåt att göra. Min mamma är liksom mig ganska rastlös och gillar att flänga iväg på äventyr. Vi spontanåker någonstans så fort jag är ledig. Utflykterna kan vara allt från en shoppingtur i stan (Göteborg) till ett biobesök. Ofta hänger någon kompis på. Annars är det väldigt mysigt att få umgås ensam med mamma=) hon är nog en utav mina bästa vänner. Men om ni visste vad vi kan bråka också! Herregud, då lyfter taket ska ni veta!

Har redan bestämt att vi ska gå på bio på söndag när jag jobbar. Sherek blir det=) småbrorsorna följer med och killen jag jobbar med älskar bio!

Sov så gott allihopa!

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Matdagbok 31/8

1/2 port gröt med mjölk

ett äpple

1/2 port fil och flingor

Taggat med: 

, , ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Gömma mat är inte friskt!

Igår åkte jag och min chef (även pojkens fostermamma) med den kille jag är assistent åt till Borås för en läkarundersökning. En ganska så invecklad sådan. Han har nämligen under det senaste året haft problem med att vara torr om nätterna och anledningen till detta håller på att redas ut. Det blev ett ganska långt besök och "ingreppet" var i mina ögon ganska komplicerat och smärtsamt utan bedövning och i vaket tillstånd. Läkaren gick bland annat in genom urinröret med en lång slang för att få se hur urinblåsan såg ut. Nog om detta. Grejen är att denna kille har STORA problem med sitt humör och kan i situationer som dessa få utbrott och bli våldsam. Men han skötte sig SÅ bra. Är jätte stolt. Har lovat honom att göra paj idag=)

Vid detta laget vet ni att jag har problem att vara mig själv i sällskap av min chef. Eller ja, jag har problem att "spela" frisk. För det är vad det hela går ut på i samanhang som dessa. Jag kämpar till tusen med att gömma Ana (det sjuka) och vara normal. Jag vill varken se eller verka sjuk, hon ska varken synas eller höras. Första problemet är vad jag ska ha på mig. Helst hade jag velat gömma mig i en kartong. Men det brukar sluta med att det blir baggy jeans och en lite större tröja med långa ärmar.

Sedan är det största problemet; Beteendet. Jag vet att vi tvingas gå ut och äta lunch. Men hur ska jag bete mig? Det är sjukt hur rädd man kan vara för en matsituation. Det blir dubbel rädsla. För JAG är livrädd att ANA ska få övertaget och ANA är livrädd att missta kontrollen.

Igår uppstod två matsituationer och SÅ HÄR GICK DET:

MATSITUATION 1.

Killen jag är assistent åt brukar alltid belönas med glass efter ett läkarbesök, då det verkligen är något som skrämmer honom och det brukar vara svårt att genomföra.

Så i vanlig ordning sökte vi oss mot kafeterian direkt efter sjukhusbesöket och Ana började vråla! Jag vrålade tillbaka så högt jag kunde och började skaka av ansträngning att hålle henne borta.

Killen fick en stor bagare med jordgubbsglass. Chefen beställde en likadan och vände sig sedan mot mig för att fråga vad jag ville ha. Hjälp! Hon får inte märka, vad göa jag! Ögonblicket blev oändligt långt och fighten mellan mig och Ana pågick för fullt. Detr är extra jobbigt med denna chef för hon vet om att jag legat inne och avskedade mig förra sommaren pga sjukdomen (för att sedan erbjuda mig jobb igen när jag blev frisk).Jag vill inte bli av med jobbet, jag VILL vara frisk.

"Min favorit är isglass", sa jag sedan med så stadig och glad röst jag kunde.

"Tyvärr så har dem inte isglass här", sa chefen och jag kände riktigt hur glassen hoppade upp från frysdisken, la sig runt lår och midja och förvandlade sig till fett (=sjuka tankar).

"Öhh, men jag springer i på pressbyrån" och snabb som en vessla drog sig Ana ur situationen och fick sin isglass.

MEN det blev glass. 1 - 1 till mig mot Ana.

 

MATSITUATION "

Klockan blev ett och för alla friska, normala,lyckliga och sunda människor innebär det LUNCH, dagens tredje mål (med mellanmål inräknat). Mitt, sjuka, olyckliga jag, första mål. Nej andra förresten, frukosten blev ju en isglass innehållande hela 60 kcal (sjuka tankar). Vi gick till en lunchrastaurang där det serverades "dagens" inkl. salladsbuffe och kaffe. Man kunde välja mellan fisk och potatis, kyckling och klyftpotatis, pasta och gräddsås eller dagens sallad. Ana har bestämt sig, men inte JAG. JAG bestämmer att jag tar samma som de andra beställde; panerad sjätunga med potatis och yoghurtsås.

"Tre fisk tack. En utan potatis", säger chefen i kassan.

"Ta två utan potatis", lägger Ana snabbt till och sätter MIG en en jätte jobbig situation.

"Då lägger jag upp 1/2 fiskfile extra åt er då", sa kassörskan och log.

Jag tog skakande emot min tallrik som innehåll 1 och 1/2 panerade sjötungefoleer och en klick yoghurtsås. Det ser inte så farligt ut, tänkte friska jag, som hade förväntat mig ett berg av mat. Fan, va mycket mat. Äter du detta går du upp minst två kilo, skrek Ana och skyndade sig iväg med tallriken för att gömma den extra fisken och all sås under sallad för att sedan snabbt skära av 1/3 av resterande fisk och slänga ner i väskan innan dem andra satte sig till bords.

Fisk i väskan - INTE FRISKT.

Resten av fisken och lite av salladen och såsen tvingade jag i mig. Och JAG, det friska jag käbde mig stolt! Mat på restaurang, mitt emot chefen och jag åt! Bra gjort. Men Ana betedde sig som en idiot!

Känslan jag fick av att kunna äta lagad mat (lite iaf) gav mig styrka och försvagade Ana. Yes!

 

Kramar

 

 

 

Taggat med: 

, ,

Matdagboken triggar!

Hejsan!

Igår hann jag inte skriva, beklagar detta.

Nu sitter jag och tar det lugnt en stund med en kopp kaffe och en (än så länge) knappt påbörjad tallrik gröt. (den ska ner) Snart är det dax för jobb igen men imron kommer famuljen hem från Spanien!=)=)=)=) har längtat! Dock lite rädd för att se mammas och pappas besvikna miner, då dem ser att jag gått ner. Inte kul. Svik aldrig dina föräldrar på detta sätt. Det är hemskt och elakt!

Vill bara göra en sak klart. Fick nämligen en jätte bra kommentar av en tjej som ansåg att min blogg snarare triggar igång det sjuka tankarna hos sjuka än att hjälpa. Detta är det sista jag vill! Jag önskar inte min värsta fiende detta helvete anorexian innebär. Ni som inte vet vill jag visa genom denna blogg. Alla måste vi vara överens om att mina inlägg inte alltid skrivs av det friska JAG. Många gånger är det Anas (anorexians) ord som lyser igenom och visar på ett fruktanvärt ohälsosamt liv! Ur inläggen framkommer hur deprimerad, tung och meningslös en vardag med en ätstörning är. Tanken är att ni, genom att läsa Matdagboksinläggen, ska försöka förstå att det inte går att leva ett lyckligt liv med den lilla mängden energi jag (Ana) ger kroppen. Ingen ska vilja svälta sig själv. Svält är ren tortyr och leder ingen vart. Allra minst mot lycka. Om du tycker att du (av någon hemsk, oförståerlig anledning) inte förtjänar att vara lycklig, så SNÄLLA tänk på din familj och omgivning. Du sviker dem, du gör dem ledsna och i värsta fall kan du förlora dem!

Jag vill även försöka få fram att dem dagarna min Matdagbok varit mer innehållsrik är dagar då det FRISKA jag skriver och inläggen är mer positiva och jag ser det som är bra med vardagen.

LITET INNEHÅLL I MATDAGBOKEN = FÖR LITE ENERGI = "SJUKA" INLÄGG DÄR ANOREXIANS ORD REGERAR

EN VÄL FYLLD MATDAGBOK = MER ENERGI = "FRISKA" INLÄGG

Då kan man ju fråga sig: Varför äter du inte bara då och blir frisk?

Mycket, mycket bra fråga. Även aningen uttjatad, då jag varje dag ställer den till mig själv. Hur svårt kan det va? Jag tror inte jag vet hur svårt det är. Jag vet bara att jag SKA bli frisk. Ni ska få se. Jag kämpar och varje dag är en kamp mellan henne (anorexian) och mig. I denna bloggen får ni följa ett krig med strategier, tankar och känslor från både den goda (det friska)och den onda (det sjuka) sidan.

MÅ DET GODA VINNA!

 

 

Taggat med: 

, ,

Äldre inlägg